Vandringens toppar och dalar: “det var psykiskt påfrestande”

Det var när Emily Gulve fick jobb i en friluftsbutik som vandringsintresset föddes. Omringad av vandringsintresserade kunder och kollegor lockades hon till att prova på det själv. Hon har genomfört allt från utmanade långvandringar i Kiruna till avslappnade dagsturer i Österrikiska landskap. Magasin Hajk träffar Emily som berättar om den mest prövande vandringen, drömmen om att nå Kebnekaises topp och hur tält skapar frihetskänslor.
Bild på Emily vid vatten
Foto: Emily Gulve

Vandring i Österrike och Kiruna

Den första vandringen gjorde Emily tillsammans med sin mamma i Österrike. Hon beskriver vandringen som lättsam och bekväm, de tillbringade nätterna på hotell och gick på dagsturer under dagarna. Vandringen på de Österrikiska topparna födde intresset för mer utmanande vandringar. Tillsammans med en vän bestämmer Emily sig för att gå Kungsleden, från Abisko till Nikkaluokta.
– Det är en känd led som många går och stoppen innan Nikkaluokta är Kebnekaise, berättar Emily.
De bestämde sig för att gå upp till Kebnekaises topp innan de kom fram till Nikkaluokta. Men vandringen på fem dagar blev en större påfrestning än de trott.
– Vi tog oss nog vatten över huvudet. Vi fattade nog inte hur trött man skulle bli. Samtidigt så gjorde det en målmedveten, att komma i mål är det enda som spelar roll. Det var mycket kullar längst vägen och det kändes som de aldrig tog slut. Man tänkte att man snart skulle se stugan, och så kom den aldrig. Det var psykiskt påfrestande.
Utmattade efter flera dagars vandring tillsammans med dåligt väder satte stopp för planerna att vandra upp till toppen av Kebnekaise. Men drömmen att bestiga Kebnekaise kvarstår.
– Att komma upp på Kebnekaise vill jag göra, det är min dröm, berättar Emily.
Bild på sjö, skor och stormkök
Foto: Emily Gulve

Att bära hemmet på ryggen

Under vandringen på Kungsleden sov de i stugor, men Emily ser mer fördelar att bo i tält.

– Det är mer frihetskänsla när man kan bo i tält, nu bär jag mitt hem på ryggen, jag kan slå upp mitt hem var som helst. Den känslan är väldigt cool. Vill man gå hard core ska man köra på tält.
Ett råd Emily vill ge den som ska ut på vandring är att ha bra utrustning.
– Skaffa rätt grejer, det är det tipset jag vill ge, säger Emily. Framförallt bra skor. Det kommer avgöra hela upplevelsen, får du skavsår eller inte gått in skorna kommer du må jättedåligt. Packa så lätt som möjligt, man överlever på mindre än vad man tror. Man kan ha samma t-shirt hela veckan, det kommer hjälpa en på vägen att inte ha så tung packning.
Med rätt utrustning kommer man långt, men hon anser att det är lika viktigt med rätt inställning när man vandrar tillsammans med andra. Det kan vara både tärande och stärkande för relationen och det gäller att finnas där för varandra när det blir tufft.
– Egentid får man glömma ett tag, säger Emily. Man kommer nära varandra, umgås konstant och sover till och med nära varandra. Man får se varandra i sina värsta stunder, vilket kan vara lite av en chock. Man måste vara förstående och tolerant mot varandra skulle jag säga.

Text: Mauritza Klingspor

Detta är ett övningsmagsin från JMG, Göteborgs Universitet. Ansvarig utgivare: Monica Löfgren-Nilsson